.I sprickorna kommer ljuset in

 
Ibland känns livet alldeles alldeles underbart.. Det flyter på, jag mår bra, känner mig stark, lycklig och glad. Sen kommer det ibland dagar då kroppen strejkar, ibland vet man inte riktigt varför. Den bara gör det. Då känns det som att världen rasar samman för något planerat inte kommer att bli av. Som tex ikväll, den tänkta natt orienteringen- Mila by Night som inte kommer att bli av.
 
Jag behöver vara snäll mot kroppen, vila när den ger tecken på det. Haft en konstig, torr känsla i munnen, aningen trött i kroppen. Då är det bra att våga vila. Jag är bra om jag vågar vila. Har lovat mig själv att under 2017 ska jag vara snäll mot min kropp, för det är inte värt det, att bli sjuk pga en sketen liten nattcup. I min värld känns det som ett stort nederlag, att missa en träning/tävling, då rasar tyvärr hela min värld.
 
Men det är bara en lek, det kommer fler nattcuper, det kommer fler träningar osv. Det viktigaste just nu är att kroppen mår bra och kommer i fas. Det är den inte just nu. VILA.
 
Försök vara glad att jag har haft möjlighet att kunna träna bra i en period, njuta av att vara skadefri, hel och kunnat träna vad jag vill. Ibland är det bra med ord sagda från vänner, då får man perspektiv och kan vara ganska nöjd även fast jag missar nattcupen.

Blame it on me




Idag har jag kånkat runt min söta massagebänk i storstockholm, har både masserat och haft Hälsosamtal. Dagar som dessa är så otroligt givande och jag utvecklas i min roll som hälsopedagog. Det är spännande. 
Jag får även tankeställare. 
Vad är hälsa för mig? 
Hur har jag det i mitt liv just nu? 

Bra frågor det där. Ska ge mig själv lite tid och skriva ner detta. 

Det är bra att få stanna upp mitt i allt vardagsrull, sova, äta, träna, jobba och så lite ditt och datt. Det rullar nästan alltid på autopilot. Ska försöka tryckanpå pause och se vad jag, Julia behöver för att må bra. 

Det var ett speciellt ögonblick idag, jag gick på gångvägen och möter en äldre tjej som ser ut som en vanlig människa som är ute på promenad i sköna mjukisar.. Hon sätter sig ner på parkbänken: säger hej när jag passerar och frågar mig. Hur ska jag göra för att bli frisk? 

Jag blir först helt paff, tänker efter och säger; att det där är en svår fråga. 
Hon säger: ja. Jag säger att hon får försöka kämpa och vara stark. 
Hon ser lite uppgiven ut. Vet inte vad som hade varit ett bra svar. Det kom så plötsligt och påvägen till tuben.. En lite svettig, halvstressad Julia liksom. 

Men tanken jag får är att detta samhälle, är fan inte alltid så lätt att leva i. 

Så keep up the good work, for yourself. 🌟❤️🌟❤️

Sol, vind och vatten




Vi är världens skönaste klubb! 
Jag älskar att åka på läger med OKK, vi har kul ihop. Det är glädje i det vi gör och det är underbart! 

Tack för ett helt fantastiskt läger..