.I sprickorna kommer ljuset in

 
Ibland känns livet alldeles alldeles underbart.. Det flyter på, jag mår bra, känner mig stark, lycklig och glad. Sen kommer det ibland dagar då kroppen strejkar, ibland vet man inte riktigt varför. Den bara gör det. Då känns det som att världen rasar samman för något planerat inte kommer att bli av. Som tex ikväll, den tänkta natt orienteringen- Mila by Night som inte kommer att bli av.
 
Jag behöver vara snäll mot kroppen, vila när den ger tecken på det. Haft en konstig, torr känsla i munnen, aningen trött i kroppen. Då är det bra att våga vila. Jag är bra om jag vågar vila. Har lovat mig själv att under 2017 ska jag vara snäll mot min kropp, för det är inte värt det, att bli sjuk pga en sketen liten nattcup. I min värld känns det som ett stort nederlag, att missa en träning/tävling, då rasar tyvärr hela min värld.
 
Men det är bara en lek, det kommer fler nattcuper, det kommer fler träningar osv. Det viktigaste just nu är att kroppen mår bra och kommer i fas. Det är den inte just nu. VILA.
 
Försök vara glad att jag har haft möjlighet att kunna träna bra i en period, njuta av att vara skadefri, hel och kunnat träna vad jag vill. Ibland är det bra med ord sagda från vänner, då får man perspektiv och kan vara ganska nöjd även fast jag missar nattcupen.