Julia

Ringer en av mina bästa vänner; jag inleder samtalat med Hey, hur mår du? Hon berättar och frågar sedan mig, vi skrattar lite som vi alltid brukar för vi vet båda att jag är invalid och Annie själv har varit det med sin axel.. Hon vet! Hon vet oxå att vi är som vi är; vi skrattar åt det hela! Åh jag älskar det. Skratt är bra, med skratt lever man längre och allt blir lättare.. Då Paulina mötte upp mig på akuten, jag kom utrullandes från röntgen och när våra blickar möttes brast vi i skratt. Det är bra att kunna se det komiska i det hela helt enkelt. 

Jag har fantastiska vänner runt omkring mig som messar, ringer, snapar, tar hand om mig och till och med kommer med fika! Åh! Jag blir så rörd av allt detta.. Tack tack och tack! 

Är ju "bara" armen som är av.. Men igår kom dock chocken, jag insåg detta och bröt ihop.. Ena dagen är det tårar, andra skratt! Knasigt! 

Livet är som en berg och dalbana.. Det finns mycket att lära!